Från A till Ö

Så mycket hade man för all nervositet och positivt arbete med min hjärna om

att bebisen snart kommer...

Som ett slag i ansiktet när man får tid för igångsättning

Jag trodde att det hade hänt iaf något litet, kanske som ett litet tecken på att jag faktiskt

gått över tiden med snart 11 dagar men nej nej nej

Ont och obehagligt vad det iaf när man blev undersökt, men det är bara hitta fokus

och koncentrera sig på något annat

Tokladdad vad jag för en rejäl städeftermiddag när vi gick från sjukhuset

men nu när jag sitter här i fotöljen som precis får plats runt min rumpa, eller är det

den som precis får plats i fotöljen?

Kunde det inte bara ha hänt något

Något litet

Bara nån centimeter eller så..

Jag får lite halvpanik när jag tänker på att vi faktiskt fått en tid för igångsättning

Det är väl inget man vill, i alla fall inte första graviditeten?

Jag kommer vara så nervös dagen innan så det finns inte ord för det.

Då vet jag verkligen att NU ska jag in för att sen få massa ont

Hellre att det kommer helt från ingenstans än att jag ska gå och bygga upp hur allt kommer

vara och kännas

Nej, nu måste bebis komma!! 

Jag var föbi hos Tofflan förut och fick en överraskning när jag klev innanför dörren

Supermamman stod och gjorde en tårta! "Ernst style"

Så det blev ju våran egna babyshower! Så himla söta är dom i den där lilla familjen

Även om "vissa" går igenom en lite jobbigare period nu :)

Städa va de ja.......

Har inte lust med något annat än att äta och föda känns det som

Hur sjukt är inte det då?
KAN JAG INTE BARA FÅ ONT SOM FAAAN OCH SEN FÖDA???

Äsch

Jaha, nehe, ingen bebis idag heller...

Hela morgonen/lunch/tidig eftermiddag har spenderats i soffan&sängen, med så lite kläder som möjligt,

med fläkten bredvid med heeela tiden!

Varm, klibbig och helt utan bebis! Så jag sitter här, med händerna på magen och

pratar med Myran därinne...

Tur att ingen ser mig :)

"Snälla lilla vän, kom ut nu! Jag lovar att det inte är farligt. Mamma och pappa längtar så efter dig!!"

♥

Så vad ska man göra tills den lilla väljer att komma ut?

Det är så fuktigt i luften så man kan ju knappt röra sig utan att känna sig som en klimakteriekossa!

Och det är väl inte dags än?

Nej fy va jag börjar bli uttråkad nu! Tror det är dags för lite kläder och lite bak av cupcakes!

Ett Två Tre RES DIG UPP!!!!!

Tack och hej leverpastej

Kärlek ♥

Jaha, nu har vi alltså gått 1 vecka över tiden

.....

.........

..............

Alltså 7 dagar alldeles för länge! Men vad ska man göra, bara go with the flow som Tofflan säger :)

Dom senaste dagarna har varit lite omtumlande måste jag säga. Känslomässigt blir det jobbigare och jobbigare för

varje dag som går. Jag längtar efter bebisen, min kropp, min frihet som man faktiskt inte fattar att man har

förrän man väger sisådär 50 kilo extra och måste få hjälp med skorna när plösen viker sig!

Jag är iaf väldigt trött på att inte kunna gå mina promenader, inte kunna sova

inte kunna raka mina egna ben med mera!

Och jag längtar sååå efter att få se våran bebis, få känna doften, pussa på dom små söta fötterna.

Bara att känna närheten och känslan av att bli mamma

Kan inte beskriva i ord hur starkt jag känner för min snart nya stora kärlek.

Snart, bara dagar ifrån får jag min fina egna familj, med min otroligt snygga man och våran underbara bebis

Jag längtar till och med till smärtan, sömnlösa nätter och paniken som kommer

så småningom. För allt sånt gör att man uppskattar dom små sakerna

Förstå va skönt det kommer vara när man får lägga huvudet på kudden och slumra en stund när lillen/lillan är ute på promenad! :)

Ja jag vet, jag har ingen aning om hur det egentligen kommer vara och jag har säkert en

alldeles för "lätt" bild om hur bra vi kommer klara de, men

man måste väl tänka positivt?

Jag vet bara hur min mamma höll ihop allt när vi "stora" va små. Så JAG kan väl inte vara sämre!

Plus att jag har en fruktansvärt fantastisk förebild/idol när det kommer till motherhood

Säg något som den kvinnan inte kan! Ensamstående med inte bara ETT utan TVÅ kids!
Helt makalös är hon! Hon pluggar dessutom till lärare, så ensam med två barn OCH studerande! Wooow säger jag bara!

Det va förresten min lilla mammaskatt som informerade mig imorse över heytell om att

idag är den sista vanliga fredagen... Sista fredagen utan liten bebis

Hur som helst så blir vi ju igångsatta nästa fredag oavsett så hon har så rätt hon den där björsundspinglan!!

Nu har jag iaf uppdaterat bloggen så det står härliga till!

Man kan ju skriva hur mycket som helst när man väl tar sig tid och "orkar" varva ner med datorn i soffan

Kanske är det som är hemligheten med en framgångsrik bloggare... Att man vet när man ska sluta! :)

Nu ska jag "njuta" och få den här "sista" fredagen att gå så vi kommer en dag närmare BEBIS ♥

Att älska är att låta någon komma nära

Snart smäller det!! Snart blir vi en till i familjen, på riktigt!

Tror inte jag har fattat helt att det faktiskt kommer en liten bebis. En bebis som

är min, våran

En liten människa som vi skapat, tillsammans

En sån där som luktar så gott, sån som man kan sniffa på hur länge som helst

Med små små fötter&händer

Jag längtar ihjäl mig efter lilla Myran!!

Jag vill bara att vattnet ska gå så man har nått tecken på att allt är igång.

Jag vill ringa de där samtalet till Marcus och säga

"älskling, nu är det nog dags att komma hem, för nu är det dags"

Åhhh va jag längtar!!!!

♥

Idag ska jag, mamma&wilma på en liten utflykt till uppsala

Skönt att göra något annat än att bara hålla sig i stan.

Känns lite som min kropp är mitt nya fängelse tills bebisen kommer

Måste tänka mig för vad jag gör, hur jag gör det och att jag inte drar iväg för långt bort

Det kan faktiskt hända NÄRSOMHELST!! Även om både jag och marcus tror att det dröjer nån vecka till.

Men tänk, nu är det ju absolut bara 2 veckor kvar MAX.

Sen har vi våran lilla

Då behöver inte Marcus springa och låtsas att det ligger en bebis i vaggan eller vagnen :)

Men jag har ändå inte blivit så där nervös än, klart jag tänker på det ibland men

det verkar som alla andra går på mer nålar än vi.

Hur som helst så mår jag så bra just nu, där jag är i mitt liv

Allt lixom flyter på, för de mesta....

Sen är jag emellanåt en bf som min älskade kallade mig igår :)

Men jag skyller på min tjocka mage!

Nu ska jag väcka lilla söta lillesyster

Det kan vara de bästa som finns

När hon slår upp sina stora blåa och bara ler och vill kramas

Blir man inte helt förälskad då så tror jag världen är förlorad, borta, bye bye, skeppåhoj

Ha en fortsatt bra morgon och dag

//E

Nej det har INTE kommit nån bebis än!!!!!!!

Jag förstår inte vart alla har fått de rycket ifrån.

Sen i helgen har jag fått sms, samtal och facebookinlägg där folk frågar om Myran

har kommit.

Första gångerna va de väl gulligt, men när allt och alla bara ställer den frågan får jag panik!!!

Nej ingen bebis än!

Det beräknade datumet har inte ens varit än, och folk måste väl fan veta att det är mer vanligt att man går över

tiden än att bebisen kommer innan beräknat datum, iaf när man är förstföderska

Men när till och med min lillsyster Caroline frågar om bebisen kommit, då har det gått för långt :)

Herregud, lilla vän det skulle du väl vetat om isf! :)

Men fortsätter det så här så kommer jag stänga av allt som har med kommunikation att göra

Så får ingen reda på när Myran väl kommit!!

Både jag&marcus går bara och väntar på att första tecknet

ska komma, då är det inte så jävla kul när alla andra blir så förvånade över att det inte hänt något

Så lägg av!!! :)

Men helt seriöst så orkar jag inte prata om magen eller när jag tror bebisen kommer mer

Den kommer när den kommer helt enkelt!

Så fort jag gör en min eller ser annorlunda ut kommer:

"har du ont i magen? känner du nått? sparkar den?"

Eller om jag inte är på mitt skinande normala humör, då är det hormonerna som talar

"det är snart över ska du se"

Men snälla söta rara, låt mig bara vara!

(det rimma till och med:))

Nu har jag varit gravid i snart 9 månader

Kom på något nytt att prata med mig om, viktuppgång, hormoner och bebisnedkomst

kan ju inte vara det ända man kan prata om?!!?

Lovar att berätta när vårat knyte kommit till världen

(om det slutas tjatas om det förstås:))

Men idag, nej ingen bebis!


//BF

Äckeldag!!!

Kan inte säga något mer än ussssccchhhh!

Vaknade utan kille brevid mig, hittade honom sovandes på soffan

Ingen frukost hemma...ALLS

Tydligen verkade det som jag hade vaknat på fel sida, vilket jag förmodligen hade

och då vet vi alla att det INTE hjälper att tjata om saken

Jag försöker och försöker, Marcus säger att han ska över till

Chik en sväng, jag suckar

Han går men säger att han kommer tillbaka om en stund, damVM

började ju klockan 13 och de ville vi se

Jag väntar hemma och börjar sakna den där mannen mer och mer

Får ett sms 12:50 där de står att han tänkte kolla matchen hos chik men vi hörs i halvlek

Jag börjar storböla, svarar och skriver att jag

blir ledsen och kastar mig in i duschen

Några minuter senare ringer mobilen och M säger att dom kollar

hos oss ist.

Jag lugnar ner mig och börjar le ist.

Gulligt att han faktiskt förstod att han kunde göra mig glad igen bara av att komma hem :)

Vi kollar matchen, vilken va lika bra som damfotboll alltid är!

Inte för att vara sån men det är verkligen inte bra

eller?

Det händer inte speciellt mycket, det går i slooow motion, en liten putt blir till att man inkallar sjukgymnast

och kanske till och med lagets läkare?! Nej det är inget jag kanske väljer att

kolla på. Ska man ändå kolla på fotboll så kan man väl göra det på riktigt

En riktig match

Efter matchen drar pojkarna iväg igen

Jag ber snällt, skynda dig tillbaka

Dels för att jag faktiskt saknat min kille eftersom vi knappt sågs igår och knappt något idag

Och självklart ska han skynda sig....ELLER?

Och dels för att vi skulle äta och åka ut till mina föräldrar

Nu är klockan 16:20 och jag har inte ätit något speciellt på hela dagen

Ni som känner mig vet att det börjar bli katastrof nu

En hungrig Emelie är som en bitch från helvetet

Så den här dagen har ju inte varit en favvodag precis

Inte alls

Inte i närheten av den myssöndag som jag såg framför mig igår

Inte alls

Ja jag kanske är fruktansvärt bitter nu men det skiter jag i

Jag får också vara bitter ibland

Och att vara gravid, känna sig ensam OCH hungrig är väldigt frustrerande!!!!

Något som den där mannen som är så äckligt positiv ibland

aldrig kommer förstå

(BITTER BITTER BITTER)

Nä nu ploppa Kikki Danielsson upp på tvn så de är ju bara dra

täcket över huvudet, försöka somna och hoppas på att

livet är bättre när man vaknar

HEJ DÅ

//Bitterfittan

Igår fyllde "lilla" Fanny år.

Hela 13 jordsnurr blev hon, så att kalla henne liten är kanske fel uttryck nu förtiden.

Kan inte förstå att den lilla söta tjejen blivit så stor. Fanny var den mysigaste ungen när hon va liten. Alltid ett leende på läpparna och lite bus i ögonen. Hon var ju familjens lilla gullprutt (sladdis)

NU är det helt andra bullar och en helt annan tjej.

Det är fortfarande söta fanny men en kanske lite kaxigare version :)

Men vem va inte de i den åldern? Alltså jag va ju guds änglabarn såklart

men jag har ju några syskon under mig som va hemska!! ;)

Hur som helst så blev det tårta och kaffe med familj och

mormor&morfar. Eftersom sötnosen Diva (lillesysters hund) ätit upp halva mammas

hemlagade tårta så fick jag och Marcus stanna till på Janelings

Efter tårtan blev det bad och såpbubblor

Verkligen en jätte mysig kväll!

Wilma tog sitt första riktiga ensamma hopp ner i poolen

Idag har vi varit på födelsedags"kalas"/middag hos svärmor Ann.

Eftersom jag inte är så jätte förtjust i kött så fick jag lite special, lax i ugn! Jätte gott! Verkligen super super gott!

Varför lagar man inte (iaf inte vi) mer fisk? Skyller man på svårighetsgraden så är man ju ute och cyklar.

Att stoppa in några laxfiléer i ugnen är väl

enklare än att t ex steka falukorv som man måste passa på?


Efter kalaset så fick vi skjuts av svärfar Ludde ut till M&P. Trodde vi skulle kunna ta ett kvällsdopp

i poolen men icke! Pappa hade bytt sand (fråga mig inte) så vattnet var helt "mjölkigt", som man säger på poolspråket :)

Det roligaste med den här kvällen va ändå när vi kommer hem. Vi har precis, verkligen precis klivit ur bilen, sagt hejdå till pappa (skjutsen hem) när Marcus säger att han inte vet vart nycklarna är. Eftersom våran

hyresvärd är så himla bra så har vi fortfarande bara en uppsättning med nycklar, vilket betyder att

ingen har någon reservnyckel till oss. Marcus hade sin mobil i lägenheten och mitt batteri

hade dött. Så det va bara att knalla till Ann för att låna telefonen.

Pappa hade såklart hunnit ända till Jäder kyrka när vi fick tag på honom. Bara att vända... Nycklarna låg i bilen!! 


Nu är det dags för sängen! Vi håller alla tummar på att det börjar hända saker snart.

Idag har Myran bjudit på en massa "skoj" i magen. Trycker sig fint neråt, sådär så man inte kan sitta rakt upp och ner utan måste anstränga sig för att hitta en bekvämt läge. HÄRLIGT!!!

Nanna sött!!

Som vanligt när Marcus är ledig så är det han som är morgonpigg och jag inte. Men till saken hör faktiskt att jag inte haft sån rolig natt...IGEN! Igår kväll fick det bli en promenad runt i lägenheten för att Myran skulle lugna sig lite.

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva känslan men de är iaf inga vanliga

sammandragningar eller förvärkar...

Tror jag inte.


Sen frukost blir det iaf. Jag sitter i soffan medans Marcus springer runt och plockar lite

och fixar frukost. Härligt va! :) 







/E

När jag sen väl kom hem till stan igen så gick min kropp in i nån matkoma fast åt andra hållet. Mådde så fruktansvärt illa så jag försökte få upp blodsockert och åt allt jag kom åt. Men det hjälpte ju inge vidare så jag fick lov att köpa lite mat och gick över till Ann (svärmor) som bor rakt över parken. Som tur va så släppte illamåendet ganska snabbt och den lilla promenaden gjorde mig nog bra. Har ju bestämt mig för att bebisen ska komma lite tidigare (iaf inte senare) så jag måste göra allt jag kan för att putta på lite :) Så nu blir det promenader, spring i trappor, stark mat och _ _ _!!

Det finns en app som heter heytell. Fungerar typ som en walkie talkie. SMS fast med rösten!! Jätte jätte roligt! Jag och Tofflan kör med hejjan (som vi kallar den) hela tiden! :) Så genom hejjan fick jag nästan samtidigt 2 helt underbara röstsms.

Först va de en liten Vilja som sa "är du fortfarande tjock eller har det kommit en bebis?" Sååå himla sött!! Fick faktiskt en sång sjungen och en puss genom luren, vilket gjorde hela min dag bättre!

Nummer två var min minsta lilla syster Wilma som skickade en hälsning "enne, jag älskar dig. puss puss"

Värmen som bara sprudlar genom kroppen när man har så underbara ungar runt om sig i sitt liv går inte att förklara. Jag gick bara och log, nästan småfnissa för mig själv ♥

Vi får inte glömma charmtrollet Vincent. Efter några "hejjan" när allt hade spårat för länge sen om kärleksfeber och allt möjligt så klev Vincent in och tog kontrollen. Måste vara tufft att va den enda killen bland 2 kokobellobruttor!! :)

Visst är det väl konstigt hur kärleken funkar i livet..

Hur man kan älska en annan människa, och på alla olika sätt man älskar dom på!? Min kärlek till min familj är helt obeskrivlig. Skulle aldrig, ALDRIG klara mig utan dom. Samtidigt som jag skulle kunna adoptera bort nån här och där ibland. Men i grund och botten skulle jag inte vara den jag är idag utan dom.

Vi har gått igenom massa genom åren. En del roliga saker och en del mindre roliga..

Den lilla människan som är på den högra bilden är min solstråle.

Puss


Nu får det vara bra för idag. Har precis fått lite kläm på hur man leker med bilder och sånt roligt

Trodde jag aldrig om mig själv ;)

"Puss och godnatt min skatt" (-sötaste sophie) ♥

Trodde jag bara hade en usel dag igår men.....

Känner mig fortfarande som en flodko.

(och den som ens vågar tänka "neeeeeej det är du verkligen inte" kan sluta upp på en gång!)

Nu ska jag försöka somna om nu när myran fortfarande håller sig lugn i magen. Och jag lovar, när jag vaknar ska jag vara positiva gravida Emelie

Jaha, då va det de här med dom härliga(?) hormonerna. Alltså vem är det som bestämmer vad man ska vara på för humör? Inte är det jag själv iaf. Vaknade bredvid en mysig kille, fick till slut somna om efter en ganska lång hickperiod, är relativt utvilad, har ätit bra, duschat, haft ork till att sätta på en maskin tvätt OCH bakat en helt vanlig sockerkaka. Jag har till och med rensat min första fläskfilé. (duktig va, eftersom jag varit mer eller mindre vegitarian sen jag va 12 så har det inte blivit så mycket rensande för min del) Men ändå sitter jag här och känner mig ganska deppig. Jag vet att det hör till graviditeten och allt sånt, men helt seriöst. Hur kul är det att knappt ha någon kontroll över sitt humör? Om man ska skratta eller gråta? Slå nån på käften eller kramas? Jag vill ju alltid vara den här mysiga gravida som bara går runt och ler och ser sådär gosig ut. Känns inte som det är en gos-gravid-dag för mig idag...

Han kan var sädär positiv så man vill.. mja iaf smacka till honom. Ser inga problem utan att allt kommer gå bra, du kommer vara jätte duktig bla bla bla... I mitt huvud låter det ungefär så här "hur fan vet du det? du har ingen aning om paniken som kryper sig på när man tänker för mycket på vad som egentligen händer när bebisen vill komma ut. och du kommer aldrig veta de heller, så sitt inte där och va så jävla glad och positiv!!!" Fast egentligen är det väl så man vill att dom ska vara? Men kanske lite sympati och "tycka synd om" ord skadar inte ibland!

Alla dom tre stadierna har jag passerat för länge länge sen! Vad ska man göra i den här klibbiga äckliga värmen? Kan man ens göra något än att lägga sig ner och hoppas på att nån kommer och aningen har ihjäl en eller häller en hel tunna med isvatten? Nu sitter jag iaf här, på pooldäcket ute på landet hos mina föräldrar. Men blir det bättre för de! Luften står helt stilla och även fast det mullrar från himlen så är solen framme på vissa ställen! Hur lyckas vädergudarna egentligen??

Igårkväll var jag på besök hos Anna B. Alltså Tofflans lillasyster, inte hon den där vrål töntiga (enligt min mening) Anna Bergendahl eller vad hon nu heter. Där vankades det sleepover för familjen Bergdahl/Gustav/fsson (lägg märke till att båda "annorna" heter nästan samma i efternamn, skojigt va :))

Där fick jag iallafall en helt enormt härlig isbehandling av barnen! Vilket va helt underbart, ända tills man börjar förlora känseln på ben och tår (där dom valde att rikta sig in på)

Myran (bebisen i magen) har som vanligt disco. Helt sjukt att den fortfarande är så livlig. Enligt alla tidningar och andra mammor så ska man ju verkligen känna efter om man känner bebisen varje dag. Det är ju inga problem här inte! Marcus (sambon, pojkvännen, pappan till myran) blir helt förvånad om magen inte rör sig något på kvällen.

Jag satt och pratade med pappa min häromdagen och han hade helt seriöst svårt att titta mig i ögonen för att magen guppade så mycket. Men tur och skönt är det, ett hälsotecken på en glad och välmående bebisen säger dom.

Nu är det snart dags för lillM att titta ut, det är iaf det vi hoppas på! Beräknat datum är... 15 juli!! ♥

Längtar så efter att få se hur han/hon ser ut, om det är en han eller hon.. Känna dom där små fötterna, pussa på dom små kinderna, få lukta på sin egna lilla nya familjemedlem. Det ska bli HELT underbart! Något som inte är så underbart är väl förlossningen, men jag är ändå inte så där jätte orolig ändå....eller? Jag ser fram emot den men enbart för att jag får våran bebis då, inget annat! Urs, det ska verkligen komma en liten liten människa ur mig. Och inte ur vilken kroppsdel som helst inte, nej nej nej, vi kör på den heliga delen! Men ändå, om alla andra klarar det så gör fan jag också de!! Ja, jag svor! Så säker är jag på min sak (eller så försöker jag övertala mig själv att jag fixar det här) Jag klarar det, jag klarar det, jag klarar det, jag...

Nu är det hög tid att hoppa in i duschen för att sedan kliva ut och vara exakt lika svettig som innan! Men vad gör man inte för att lukta lite godare för sin goding?!!??? :)

Så, första inlägget avklarat... Hur gick det för mig Tofflan? ;)

//E