Från A till Ö

Jag skulle bara vilja ha ett normalt liv. Ett sånt liv jag såg mig själv ha. Ett sånt liv man designa när man va en så där 15-16 år.
Ska det vara för mycket begärt? Missar gör väl alla oavsett hur stor missen än är/var?!?

Normalitet, är det för mycket begärt?


Ps, jag har världens bästa och duktigaste bebis som blev 4 månader idag!!! Grattis plutt 

Nu har lilla sötnöten också blivit förkyld! Hostar, snorar och feber! Stackars stackars lilla gubben!! Urs va dåligt man mår när ens lilla mår dåligt!
Inte kan man göra speciellt mycket heller mer än att kramas och sjunga så där mysigt lite extra mycket :)

Klockan är nu 22:27 och Ludwig sover sött i vaggan redan. Vi har den här veckan kommit på en nattningsmetod som funkar kanon!! Utan protester och skrik har han somnat gosigt! Helt underbart är det när man inte längre behöver ha sådär små ont i magen på kvällen. För hur det än är och vad man än säger så är det jobbigt när ens lilla älskling är ledsen och i vårat fall, ofta förbannad när han ska sova :) envis till tusen!! Hela 3 nätter utan mat har han också åstadkommit. Kanonbebis!! 


Vad det gäller förhållandet så har jag bara en sak att säga. Shiiit va man måste vara samspelta när man får en liten bebis. Alla förändringar och alla känslor blir bara för mycket ibland! Osams för ingenting och förbannat onödiga diskussioner har det vara lite mycket av dom sista dagarna. Men man in the end of the day finns kärleken där och man somnar tryggt och skönt i varandras armar. Men påfrestande är det minsta man kan säga om den första tiden med bebis! :)

Nu är det kudden som gäller så natti natt på er!! 